Snyftkalas

Vilken härlig kväll vi har haft! En härlig kväll med blandade känslor!
Först vart det middag på Spik Ön med lärarna och rektorn.
Det var tal på tal, och ett var mer rörande än det andra.
Jag hade som plan att försöka att inte gråta - det gick ju åt skogen!
Daniel, våran mentor, höll tal först. Då bårjade Malin gråta, hon satt
typ mitt emot mej. Så min strategi då att inte titta på henne.
Sen börjar Johanna var att gråta, och hon sitter BREDVID mig,
och jag försöker att inte titta åt dom. Men tillslut brast det!

Där sitter vi. Tre lipsillar i en klunga medan talen rullade på. Men vad gör man?
När Carl slutligen ska hålla tal så börjar han själv gråta under talet och då brast det
för i princip alla! Stora som små, lärare som elever. Inte många ögon var torra.
Det var inte heller så att bara tårarna började att rinna.
Nej, man började att hulka så där okontrollerat. Och det gick inte att sluta när man väl börjat!
Det gick inte att titta på någon annan utan att det brast.
Visst kan detta låta helt förfärligt, och det var det på många vis - men är det inte fantastiskt?
Det är ett täcken på att vi haft tre undebara år tillsammans och det är sorjligt att sluta.
Vi är också så pass tajta att det är okej att gråta. Man får gråta
okontrollerat utan att någon tycker man är konstig (eller?)
Så känner i alla fall jag, och det är därför jag älskar min klass!
Därför älskar jag ES3 som om två dagar inte längre finns i praktiken,
men nog kommer vi leva kvar!

Ta åt er när ni läser detta klassen - för jag älskar verkligen er, ES3!

Jusste, efter Spik Ön blev det Backstage för ca halva klassen och två lärare.
Trevligt Trevligt!

I morgon börjar vi klockan tio så ja ska försöka få mej lite
härlig prinsess-sömn innan dess!

Godnatt alla!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0